Har haft glädjen att få gå en utbildning som heter Motivational Interviewing
MI eller som på Svenska... Motiverande Samtal.

Och i dag var jag på ett Symposium i Härnösand med Christina Näsholm...
så lärorikt & spännande.´





MI syftar på en terapiform som ursprungligen utformades av psykologerna
William R. Miller och Stephen Rollnick. Metoden bygger på att man håller i åtanke
 & accepterar att människor som behöver förändra sitt beteende påbörjar terapi
 med varierande grad av förutsättningar och vilja till förändring.

Om terapin är påtvingad, till exempel som straff vid brottslighet, är det möjligt
 att klienten aldrig tänkt på att förändra det berörda beteendemönstret.
 Somliga kan ha velat förändras utan att aktivt arbeta med det, och andra
 kan ha försökt förändra sitt beteende aktivt under många år utan framgång.

Terapiformen är inte fördömande eller nedbrytande. Man försöker istället göra klienten
 mer medveten om problem som kan uppstå, och om vilka konsekvenser och risker som
 beteendet för med sig. Alternativt kan terapeuten hjälpa klienten med att föreställa sig
 en bättre framtid, och på så sätt öka motivationen. Strategin är att skapa nya
 tankebanor runt beteendet , och slutligen föreställa sig vad som går att
 vinna på förändring.

Vägledning är det som skiljer motiverande samtal från konventionell klientcentrerad
 psykoterapi. Terapeuten försöker i viss mån styra samtalet och influera till at
t överväga förändring. Tillvägagångssättet har fyra grundpelare:


Visa empati:

Terapeuten ska uttrycka empati, genom att dela med sig av sin förståelse för
klientens situation, och genom att kontinuerligt reflektera över samtalet.
 Reflektionerna skapar ett mer dynamiskt samtal, och förmedlar att
terapeuten hänger med i diskussionen.

Utveckla diskrepans:


De konsekvenser som ett beteende leder till har betydelse för motivationen att
 fortsätta med beteendet. Att resonera kring ett beteendes positiva och negativa
 sidor och väga dem mot varandra kan hjälpa klienten att börja överväga andra
 alternativ. Diskrepans är skillnaden mellan hur patienten skulle vilja leva,
kontra hur deras liv ser ut.



Terapeuten ska acceptera klientens motvilja till förändring som en naturlig
del av processen.Att utan vidare föreslå och argumentera för förändring kan
leda till ökad motvilja och utlöser försvarsmekanismer & rationalierande av
  beteendet. Motiverande samtal försöker istället uppmana till att klienten bildar sig
en egen syn på problematiken, och använda sina egna argument
 för förändring.


Spännande eller hur?  ... det ger verkligen mersmak... & med de
jobb som jag har, så är det som "socker på moset"... allt blir lättare!!!