En Julsaga
När Engla inte orkade höra sin mammas eviga tjat på att städa
upp i sitt rum, tog hon sin tillflykt upp på vinden.
Det enda stället som det verkligen borde städas på.
Englas familj hade nu bott i fem år i farmors gamla hus & allt var
nu i princip hel renoverat från golv till tak. Man kunde nästan inte
se att farmor någonsin bott här i huset.
Men på vinden... där kunde man känna farmor. Där fanns alla
de saker som funnits i huset innan hon gick bort. Nu var det så
länge sedan så Engla inte minns det riktigt. Hon var visst bara tre
år då, men hon minns sin farmors ögon & hennes varma leende.
Mamma hade förbjudit Engla att vara på vinden, men det var bara
bra, för på det sättet var det just på vinden som mamma skulle
leta på sist, när hon märkte att Engla var borta.
Det kändes som tiden stod still när hon var här. Det fanns så mycket
att se på. Det fanns böcker, kläder, fina prydnads saker & en massa
gamla lådor som bara samlade en massa damm. Dom brukade
hon låta vara, för dom kändes lite skrämmande...
... utom idag, för nu hade hon fått syn på en liten låda som såg ut
som ett paket. Hon kunde inte minnas att hon sett lådan tidigare,
men hon tänkte inte mer på det utan började plocka ner dom
andra lådorna ovanpå, för att nästan ända längst ner få fram den
lilla rosa lådan.
När Engla äntligen fått fram lådan, hör hon hur sin mamma ropar.
-Engla! lunchen är klar! Kom & ät så kan vi gå ut & göra snöänglar
sedan. Det var nästan det bästa hon visste. Göra snöänglar i
alldeles nyfallen snö.
Hon skyndade sig att dra i det dammiga blekta sidenbanden &
tillslut gav banden vika & locket ramlade av ner på golvet.
-Engla!!!
Hon tittade ner i lådan & såg att den var tom... förutom ett litet
blekt fotografi. Bilden föreställde en liten flicka i hennes ålder,
påminde om henne lite, tyckte Engla.
Hon vände på kortet & där stod. "God Jul, flickan min! önskar far".
Fotografiet stoppade hon ner i kjol fickan & skyndade sig ner
för trappen.
-Där är du gumman! Ät nu, så kan du ta med dig Lottis ut sedan,
Vet du om att Lottis hade farmor när hon var liten. Hon fick den
av sin pappa, tror jag. När hon var i din ålder.
Engla förstod nu att det var i den kartongen som Lottis hade legat
i en gång i tiden & bilden hon hade i fickan... var farmor.
Hon stoppade handen i fickan & kände försiktigt på kortet.
upp i sitt rum, tog hon sin tillflykt upp på vinden.
Det enda stället som det verkligen borde städas på.
Englas familj hade nu bott i fem år i farmors gamla hus & allt var
nu i princip hel renoverat från golv till tak. Man kunde nästan inte
se att farmor någonsin bott här i huset.
Men på vinden... där kunde man känna farmor. Där fanns alla
de saker som funnits i huset innan hon gick bort. Nu var det så
länge sedan så Engla inte minns det riktigt. Hon var visst bara tre
år då, men hon minns sin farmors ögon & hennes varma leende.
Mamma hade förbjudit Engla att vara på vinden, men det var bara
bra, för på det sättet var det just på vinden som mamma skulle
leta på sist, när hon märkte att Engla var borta.
Det kändes som tiden stod still när hon var här. Det fanns så mycket
att se på. Det fanns böcker, kläder, fina prydnads saker & en massa
gamla lådor som bara samlade en massa damm. Dom brukade
hon låta vara, för dom kändes lite skrämmande...
... utom idag, för nu hade hon fått syn på en liten låda som såg ut
som ett paket. Hon kunde inte minnas att hon sett lådan tidigare,
men hon tänkte inte mer på det utan började plocka ner dom
andra lådorna ovanpå, för att nästan ända längst ner få fram den
lilla rosa lådan.
När Engla äntligen fått fram lådan, hör hon hur sin mamma ropar.
-Engla! lunchen är klar! Kom & ät så kan vi gå ut & göra snöänglar
sedan. Det var nästan det bästa hon visste. Göra snöänglar i
alldeles nyfallen snö.
Hon skyndade sig att dra i det dammiga blekta sidenbanden &
tillslut gav banden vika & locket ramlade av ner på golvet.
-Engla!!!
Hon tittade ner i lådan & såg att den var tom... förutom ett litet
blekt fotografi. Bilden föreställde en liten flicka i hennes ålder,
påminde om henne lite, tyckte Engla.
Hon vände på kortet & där stod. "God Jul, flickan min! önskar far".
Fotografiet stoppade hon ner i kjol fickan & skyndade sig ner
för trappen.
-Där är du gumman! Ät nu, så kan du ta med dig Lottis ut sedan,
Vet du om att Lottis hade farmor när hon var liten. Hon fick den
av sin pappa, tror jag. När hon var i din ålder.
Engla förstod nu att det var i den kartongen som Lottis hade legat
i en gång i tiden & bilden hon hade i fickan... var farmor.
Hon stoppade handen i fickan & kände försiktigt på kortet.