Det är med stolthet & med glädje som jag känner att få rå om en liten

stuga i Vemdalen & jag känner en sådant lugn när jag är här.. men det

finns ett aber...... nämligen ett litet djur som jag inte har varit så bekant

med tidigare år.... men i år... det  finns inga ord... låt vargen ta mig i stället.

 

En företeelse här uppe i norr som är praktiskt taget okänd för alla söder om
Dalälven är "sviarn". Det kan ni som känner er inkluderade i "alla söder om
Dalälven" tacka er lyckliga skapare för. Denna best, vederstyggliga tingest
varelse från Andra Sidan, går också under de kära namnen "Brännmygg":

 

 

 Den är ungefär en tredjedel i storlek jämfört med knott, kommer i svärmar om nått

hundratalstoppas av ingen - varken myggnät, djungelolja, beckolja eller spay.

Och vägarna är många - gärna in i ögon, näsan, öron & i håret. När den bits

skär den ett litet (litet!) hål i huden som svider och svullnar upp som ett myggbett.

 

Förr i tiden drabbades jägare av blodförgiftning vid slakten till följd av för många
samtidiga bett av brännmyggen.

 

Och inte nog med detta.... nu får man höra att man som O-grupp i blodtyp är man

mer attraktiv som myggföda!!!