Egmont Förlag, som äger Bamsetidningen, gjorde i början av 2011 ett
specialtryck om asylprocessen. Den innehåller två serier - en om en
kaninfamilj som får asyl efter att de flytt undan de onda krokodilernas
 plundringståg i deras hemland, och en om en grävlingsfamilj som flytt från
 Varganien "där vargarna har all makt och det är svårt att vara grävling".

Det stora problemet med tidningen är att den juridiska informationen till
 viss del stämmer men att själva förfarandet är mycket långt ifrån verkligheten.
 I serien om grävlingarna som måste lämna landet får familjen skjuts till
flygplatsen av Migrationsverkets personal, deras vänner vinkar av dem och väl
hemma möter deras släktingar upp dem och välkomnar dem hem med kramar.

Serietidningen är bekvämt befriad från flyktingförvar, hungerstrejker,
polistransporter till flygplatsen, asylaktivister som försöker blockera utvisningarna
med sit-ins och aktioner. Här finns inga "Dublinfall", inga burar i hangarer på Malta,
apatiska flyktingbarn, familjer som splittras för att mamman och barnen får asyl
men pappan skickas tillbaka. Här finns inga krigszoner dit flyktingar massdeporteras.
 Här finns inga piloter med civilkurage som vägrar låta planen lyfta. Här finns inga
 självmord, ingen tortyr, ingen död, ingen misär. Trots att det är just detta som
står på spel i många asylprocesser.






Att kalla tidningen för "!information" är en direkt lögn. Och ännu en gång
måste jag påpeka... att ska vi ha någonting med flyktningar att göra & 
försöka göra det drägligare i deras vistelse här i Sverige... så
för jössenamn!!! Var ärlig & raka... kom inte ut med detta dravel...
låt "min" Bamse vara den Bamse han alltid ha varit...

... kan inte tänka mig att Astrid Lindgren skulle gått med på att Pippi
Långstump skulle medverka i något dyligt.