När Asta & jag fann varandra så var det som ödet... jag inbillade mig
att hon var en återfödd kopia av min tidigare hund King & Asta såg mig
som en foderautomat... & därmed blev vi vänner förevigt!!!





Hon tittar på mig med sina ögon & jag förstår ALLT vad hon menar... men när
jag tittar på henne... så fattar hon ingenting.

Idag hade jag tvättstuga & husse dammsugade bilen. Asta är i vanliga fall en
mycket lydig hund & lyder husse i allt.

Jag var tydlig & bestämd & talade om för henne att "Nu får du vara hemma...
STANNA KVAR...DUKTIG HUND".. & hon verkade ha förstått allt... så jag gick med
allt pick & pack till tvättstugan... vänder mig om... & får se hur hon smyger bakom
husknuten.. liten som nu bara en schäfer kan bli.... Säger åt henne igen... GÅ HEM!!!
& hon lommar snällt hem!


När jag kommer ut ur tvättstugan sitter hon utanför & ser bedjande ut...
"lämna mig inte ensam"

Senare under kvällen ska jag klippa gräsmattan på baksidan. För att inte gå
på samma mina igen, låser jag grinden & Asta är i tryggt förvar på insidan.

Hinner inte mer än hälften, så får jag se ett litet huvud sticka fram under
grannens staket... för att vara säker står hon på andra sidan & viftar lite
försiktigt på svansen, för att undersöka om jag är arg eller inte.



Men hur ska man kunna vara arg... när hon tittar med sina bedjande
ögon & säger... "Jag vill ju vara med dej"!