Man brukar säga att man saknar ingen inte förrän dom borta.
Och precis detta hände mig idag... min innekatt & perser Mozart
försvann spårlöst!!!

Tog en promenad eftersom det var sån´t fint väder & när jag kom
tillbaka var han helt spårlöst försvunnen. I vanliga fall står han vid
dörren när han hör att jag kommer eller så kommer han springade...
men nu kom han inte....



Tankarna började snurra & jag förstod att han blivit kidnappad.. beredd att
ringa till polisen för att spärra av området... ringer till mamma & pappa för att
få tröst...




En vit katt ute i snön är inte lätt att hitta... efter två timmar & ett evigt
letande både ute & inne.. & min framtid som "ensamtående" kom närmare
... hittade jag honom.. längts inne i klädkammaren, under en stol & under
en massa flyttsaker.



Han tittade oförstående på mig... kröp tillbaka till sitt gömställe
& somnade om... utan en tanke på vad jag gått igenom!!




Tänk att man kan känna en så´n kärlek för en liten katt...
fast han är besvärlig när man ska ut & resa... att han är
allergisk mot allt & för att han aldrig låter mig sova på morgonen.