Lucia firas den 13 december och markerar tillsammans med advent inledningen
på julfirandet. Det förekommer två huvudsakliga traditioner av att fira luciadagen,
en har sin grund i Sverige, en annan på Sicilien.



Den svenska traditionen har sitt ursprung i både hedniska och kristna seder.
 Enligt folktron var det en farlig natt eftersom många övernaturliga makter
 var i rörelse då. Man trodde även att djuren kunde tala under lucianatten.
Alla julförberedelser skulle vara klara till luciadagen och det firade man med
 att äta och dricka litet extra. Även husdjuren fick extra foder.





Lucia är en av de få högtider i de skandinaviska protestantiska länderna som kan
kopplas till ett helgon: Sankta Lucia, skyddshelgonet för Syrakusa som dog på 300-talet.

Såväl heliga Lucias helgondag den 13 december som namnet på Lucifer,
 mörkrets herre (som sades vara särskilt aktiv den natten), ligger nära
 latinets ord för ljus (lux). Men seden att högtidlighålla och besvärja
solens återkomst har snarare förkristna rötter. Det röda sidenband som
 Lucia numera har om midjan sägs symbolisera Lucias helgondöd, eljest
har den svenska luciagestalten egentligen mycket lite med
 helgonet Lucia att göra.





Staffan sångerna som "stjärngossarna" sjunger har mycket lite med lucia att göra.
Helt klart är att staffansjungningen är ett betydligt äldre fenomen än luciagestalten.