Det värsta jag vet är när vänner säger... förlåt, men jag har så mycket
att göra så jag hinner inte...
Å så gör jag precis lika dan´t.
Förut kände jag att det var avkopplande att sätta mig vid datorn & skriva
det som bara föll mig in. Något roligt jag hört, varit med om eller någon
god maträtt som jag ville dela med mig av.... men nu gör jag bara ingenting
när jag kommer hem. Vet inte om det är vårtröttheten eller bara slöheten.
Hur som helst... skriver några rader nu, så ni vet att jag fortfarande lever.

Kramar