Sitter & slöläser utanför biblioteket  & väntar på att bli avlöst från mitt  arbets pass. Jag har hittat en tidning som är rätt intressant. Den heter "Personlig utveckling & Psykologi". Hittar två rätt anorlunda forsknings områden... en av dom är denna från University of Chicago.

"Det behöver inte alltid vara människor som lindrar ensamhet. En undersökning vid universitetet i Chicago visar att personer som saknar kontakt med andra, ofta gör ett föremål eller ett husdjur mänskligt, genom att ge det ett namn eller prata med det. Och det fungerar - den som känner samhörighet med sin bil, katt, krukväxt eller teve får färre psykiska men av sin ensamhet, än dom som lever helt isolerad."

  Hur känner man när man läst det här? Eller hur väl känner man igen sig när man läser detta!!  Jag lever numera inte ensam, men jag kommer mycket väl ihåg när jag gjorde det
& hade långa, långa samtal med min katt Mozart.
Jag ställde frågorna & han svarade... Alltid rätt svar & framförallt bra svar hade han. 

Pratar du med dina blommor? Trodde att det var för blommornas skull (men det var väl från en annan
forskning) men tydligen, så är det för din skull.

Hur som helst. Kul artikel tycker jag. Nu ska jag gå ut till min bil... sätta in motorvärmar sladden... smeka lite på instrument brädan & säga... -Vi syns i mor´n!!