Livets stege....




Den berömda stegen känner de flesta till....

Att stegen är som livet... tio pinnar på stegen & man vandrar uppåt..
målet är att nå tionde pinnen, men det är få som når dit... att leva
på pinne åtta kan vara det optimala... & det svåra är att kunna vara
kvar & inte ramla ner.. ibland blir det så & för vissa kan man ramla
riktigt på marken & till & med under sista steget... & då är det en kamp
att kunna ta sig upp till steg ett.



Och nu tänker jag i första hand på dom anhöriga & sörjande i vårat
grannland Norge... föräldrar som förlorat sina barn. Som både mamma,
mormor & farmor, så är det nog den mest skrämmande tanken...
 att någon av dom skulle försvinna... den tanken existerar inte...

"DET HÄNDER INTE MIG"


Så när man står högst upp på stegen, men en burk med målarfärg...
tappar balansen & ramlar ner (igår) .. ont, ont, aj, aj... färg överrallt där det
inte ska vara färg.... så känns det dumt att gnälla.... torka tårar & färg...

... jag har mina kära välbehållna & är så tacksam för det.

Tack för att ni finns.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0